Förr var jag helt säker, trodde aldrig jag skulle säga de orden. Något som alltid varit så självklart och en stor del av min vardag, det jag tillbringat största delen av mitt liv åt och nästintill alltid gjort det med glädje. Visst har det funnits stunder då jag för mig själv har funderat om det är värt det fortfarande.

När hinder på vägen som bara har funnits där för att jävlas, försökt att förstöra. Jag har försökt att göra mitt bästa för att övervinna dem, ibland har jag lyckats ta mig förbi. Men lik förbannat står ett nytt hinder bara runt hörnet. Så har den senaste tiden sett ut och det är nog det som tagit glädjen och viljan ifrån mig.

Trodde jag hade hittat lösningen för ungefär ett år sedan, och kände att det skulle bli skönt att få börja om på nytt. Få tillbaka glädjen och viljan. Allt gick bra till en början, glädjen fanns, allt var som det brukade men plötsligt började hindren att smyga sig fram igen.

Nu bara ett år senare hör jag mig själv säga dem. Jag har bestämt mig, det är så här det kommer bli.

Alla underbara minnen tar jag med mig, medaljer som påminner om de framgångar vi gått igenom tillsammans och allt slit för att hamna där. För att inte glömma alla underbara vänner jag fått genom åren.

Vem kan inte vara nöjd över meriter som:

• USM Silver
• U19 landslags reserv
• Årets spelare
• Elitseriespel
• Ett antal DM Guld
  
  ..och en hel del annat minst lika minnesvärt.

Så nu säger jag TACK OCH HEJ!